Susi Shwans underbara rapport om Guatemala

RAPPORT AV FÖRSTUDIEN

Av Susan Shwan,

Guatemalanska Föreningen i Lund

DEL 1- BAKGRUND

Syfte och mål med förstudien

Förstudien till projektet KVINNOR I CENTRUM genomfördes under 3 veckor i februari/mars 2008 i Guatemala med stöd av Forum Syd och syftade till att besöka lokalbaserade Centro de Investigación y Educación Popular (CIEP) för att bedöma möjligheten till samarbete och undersöka kapaciteten till verkställandet av ett projekt som gäller kvinnors empowerment, deras deltagande i demokratin samt stärkandet av kvinnoorganisationer. Målgruppen består av 240 kvinnor från förnärvarande 7 olika regioner i Guatemala: Baja Verapaz, Alta Verapaz, Izabal, Petén, Guatemala, Santa Rosa och Chimaltenango. Det finns redan regionalkontor och ett långvarigt samarbete och etablerat kontaktnät med lokala organisationer som arbetar för jämställdhet och lokal demokrati och utveckling i de nämnda regionerna. Vi önskade således skaffa underlag för att bedöma samarbetsorganisationens kapacitet och de lokala förutsättningarna för att driva utvecklingssamarbetet KVINNOR I CENTRUM. Dokumentering har skett genom anteckningar, intervjuer, organisationernas material samt fotografering.

Varför kvinnorna i centrum?

Sedan undertecknandet av fredsavtalen i Guatemala 1996 har alla dess regeringar gett medhåll att kvinnor måste ges tillfälle att delta i samhället, men har bidragit lite för att förbättra kvinnors utbildning, stärka deras organisation och öka deras möjligheter. Kvinnorna förblir den största delen av den ekonomiskt inaktiva befolkningen och tvingas fortsätta att arbeta underavlönade eller utan ersättning. Situationen av fattigdom och ojämlikhet är akut och har förvärrats under regeringens förda neoliberal politik mellan 2002-2007. I Guatemala är det val var fjärde år och dessa avspeglar klart att kvinnor missgynnas. Dels tillåter de flesta politiska partierna inte kvinnliga potentiella ledare och begränsar oftast deras roll till sekundära och obetydelsefulla positioner. Mycket färre kvinnor röstar fastän 52 % av befolkningen består av kvinnor och endast få procent av ledamöterna i lokala fullmäktige utgörs av kvinnor. Vidare präglas samhället av en traditionellt patriarkalisk struktur som gör det svårt för kvinnor att förändra sina liv från hemmafruar till politiskt aktiva medborgare som inte är rädda att kräva sina rättigheter. Att bekämpa diskriminering och våld mot kvinnor hamnar således lågt på den politiska agendan.

Utvecklingssamarbete med CIEP

Vi på Guatemalanska Föreningen hoppas att kunna samarbeta med CIEP i projektet KVINNOR I CENTRUM med målsättningen att fler kvinnor får färdigheter och utbildning för att bli ledare, lära ut samt ta initiativ för att sprida kunskapen vidare. Projektet syftar således till att stärka kvinnors självkänsla och förmåga att förbättra sin livssituation. Vidare ämnar det öka kvinnors politiska deltagande för att stärka civilsamhället i Guatemala och för att fortsätta arbetet med konstruktiva krav och kritik för att tvinga staten att uppfylla sin plikt: att garantera demokrati, mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning. Samarbetsmöjligheterna mellan CIEP och Guatemalanska Föreningen bedöms som mycket goda i detta projekt. Vi har samarbetat sedan 1997, efter att CIEP flyttade verksamheten från Mexico till Guatemala för att hjälpa de återvändande ex-guerillamedlemmarna som hade levt i exil i Mexico att integrera sig i det civila samhället. Förutom informationsutbytet kring mänskliga rättighter, miljö, gräsrotsorganisationer, kvinnorörelser och alternativ utbildning arrangerade CIEP även för Guatemalanska Föreningen att besöka FN- läger, där många av ex-guerillan befann sig och hade lämnat över sina vapen efter att fredsavtalen hade slutits.

DEL 2- FÖRSTUDIENS GENOMFÖRANDE

Aktiviteter och insamling av fakta

Genom förstudien önskade vi att ta reda på hur CIEP samarbetar med olika kvinnogrupper och organisationer i de nämnda departement Guatemala, Petén, Izabal, Baja Verapaz/Alta Verapaz, Chimaltenango och Santa Rosa. Vi planerade att besöka samt intervjua några av organisationerna i områdena där projekt redan har verkställts samt träffa kvinnor som har deltagit och höra deras erfarenheter. Vidare var vi intresserade av hur CIEP genomför sina workshops och projekt och vem som står för utbildningen av kvinnorna. Vi ämnade även besöka några av projekten som redan opererar med framgång tack vare CIEPs tidigare genomförda workshops och kurser.

Förstudien började med besök på samarbetsorganisationerna CIEP/ Nuestra Voz för att sedan fortsätta till kvinnogrupperna/ samarbetsorganisationerna i landsbygdsområdena. Frågorna som ställdes inkluderade följande;

• hur kom man i kontakt med CIEP/ hur länge har samarbetet med CIEP pågått och vilka erfarenheterna är gjorda

• hur många kvinnor är organiserade i gruppen/organisationen och hur/med vilken frekvens sker deltagandet

• hur har workshopen gått till och vilka teman har man jobbat med

• hur bedömer man kursen/ vad har man lärt sig/ vilken förändring har skett

• hur har acceptansen varit inom familjen/ i omgivningen

• vilka upplevs vara de största hinder

• vilka behov, önskemål och förväntningar finns för framtida arbetet

Avslutningsvis sammanställdes intrycken från fältstudien och möte arrangerades med CIEP på kontoret i Guatemala. Jag fick även vara med i förberedelserna av samt demonstrationen på Internationella Kvinnodagen den 8.mars. Många av kvinnogrupperna som vi hade besökt veckorna tidigare, hade rest hela vägen till huvudstaden för att delta i marschen. Det var en fantastisk upplevelse att se uppemot 4000 kvinnor, och faktiskt en hel del män, demonstrera på gatorna i det historiska center av Guatemala City med Presidentpalatset som samlingsplats för att få sina röster hörda.

Guatemala

Första besöket gjordes på CIEPs kontor i Guatemala City, där jag fick träffa styrelsen och det gavs information om verksamheten. På mötet fanns Victor Cristales (ordförande), Lisseth Pérez, Mary Cruz Pérez och Pedro Beltrán. Beatriz Bardales träffade jag vid ett senare tillfälle eftersom hon fortfarande låg på sjukhus för en fotbollsskada. Vi diskuterade bl.a. kvinnorörelsen i Guatemala, CIEPs formering samt betydelsen att jobba med civilsamhället och kvinnoorganisationer. Jag fick även ta del av deras erfarenheter i arbetet med utbildning samt hur man kan öka medvetenhet och organisation och deltagande av det civila samhället. CIEP ingår i Consejo de Educación de Adultos de América Latina, CEAAL och förbereder inför III Foro Social Américas som hålls 7-12 oktober 2008 i Guatemala och med övertygelse och motto:”Otra América es posìble y necesaria” - Ett annorlunda Amerika är möjligt och behövs!

När det gäller kontakten med organisationerna och kvinnorna berättar CIEP att samarbetet initialt oftast uppkom genom att kvinnorna själva tog kontakt och bad om utbildningskurser i takt med att CIEP växte och deras rykte spreds. CIEP utformade och möjliggjorde programmen i nära samarbete med Nuestra Voz, som är en kvinnorättsorganisation med kontor i Guatemala, Mexico och Canada. Gemensamt tillhandahåller de kompetent utbildningspersonal för kurserna/workshopen. Utbildningteamet åker ut till de oftast svårtillkommliga områdena och jobbar på volontär basis medan CIEP står för resurserna som krävs i form av utbildningen av personal, material och transport. I kursena integreras nya metoder och man använder sig av en lärometod som är baserad på Paulo Freires alternativa, horisontella skola, s.k. Educaciòn Popular, som innebär att fråga, ifrågasätta, reflektera, konfrontera och förändra. Många av kvinnorna är analfabeter och man stimulerar kvinnorna att uttrycka sig genom aktiviteter som att rita och måla, pyssla, knåpa, spela rollspel etc. Man jobbar alltid i cirkel för att visa att alla är lika. Genom workshopen formas nya ledare som i sin tur fortsätter att organisera gruppen och diskutera viktiga frågor vid sammankomsterna. Arbetet fortsätter alltså i den lokala gruppen efter workshopens slut och den förvärvda kunskapen sprids vidare. Det är viktigt med initiativen som tas för att få fler kvinnor att delta. Ledarna rapporterar och evaluerar verksamheten med jämna mellanrum med besök på CIEPs kontor i Guatemla. Någon nämnde att verksamheten kan beskrivas vid ett kunskapsträd; med ständigt nya förgreningar som ger trädet styrka och prakt.

Nästa besök var på samarbetsorganisationen Nuestra Voz som CIEP koordinerar workshopen med. Några av personalen har utbildats av CIEP och ingår i kompetensstyrkan. Nuestra Voz har funnits i Guatemala sedan 1993 och har växt sig starkare genom åren efter ursprungligen ha bildats1984 med bas i Mexico, där det redan pågick samarbetate med CIEP i Mexico. Verksamheten består av formering och kompetensutbildning för att stärka kvinnoorganisationer. Det finns kontaktnät och samarbete i regionerna som vi skulle besöka. På mötet fanns Victoria Cumas (ordförande), Lisseth Pérez, Brenda Landaverry, Teresa Alvarez och Lucrecia Vincente. CIEP och Nuestra Voz kan ses som systerorganisationer, där förtroendet är stort och många projekt sker gemensamt. NuestraVoz berättar om utvecklingen av kvinnornas kamp och organisation, framförallt efter fredsavtalet 1996, och hur man har stött detta genom att uppmärksamma teman som kvinnoförtryck, utveckling av kvinnors kapacitet, strategiskt tänkande och lokala behov.

Medlemmarna betonar svårigheten att jobba i de rurala områden, där många kvinnors dagliga uppgift och engagemang består av att skaffa mat till familjen och att sköta barnen. Det härskar fortfarande mycket skepticism och osäkerhet över varje individs rätt att organisera sig och kräva bättre livsförhållanden. Racism och diskriminering mot kvinnor och ursprungsfolk är utbredd och att vara både delarna särskilt svårt. Nuestra Voz anordnar årliga sammankomster mot diskriminering och racism, för ett Guatemala som respekterar mångfald. De ingår i Foro Nacional de la Mujer de Guatemala och Secretaría Presidencial de la Mujer.

Petén

På resan genom Petén, Izabal och Verapazes ackompanjerades jag av Brenda från Nuestra Voz som har jobbat mycket i området och var med på ett av de första projekten som vi nu skulle besöka; Nuevo Horizonte, en kommun där CIEP tidigare drev utbildning och workshop. Kommunen består av ex-gerillamedlemmar och deras familjer och visar vad som kan åstadkommas med mycket arbete, vilja och beslutsamhet. CIEP gav kurser i kompetensökning och hjälp i att integrera sig i det civila samhället. Kommunen i helhet präglas av jämställdhet, solidaritet, initiativförmåga och företagsamhet samt en hög miljömedvetenhet som avspeglas i deras aktiviteter, som trädåterplantering, ekologisk odling, fröbanker m.m. Det bör tilläggas att kommunen har f.n. 385 medlemmar (198 män, 187 kvinnor) och att kommunstyrelsens ordförande utgörs av en kvinna!

Vi träffade några av nyckelpersonerna i kvinnogruppen; Sandra, Maritza, Maria-Elena och Miriam. Nuevo Horizonte är ett exempel på hur utbildningen ger specifik kunskap och hur den kan användas och föras vidare till andra kommuner. Kvinnogruppen berättar om hur de ca 30 kvinnor under 1999-2000 deltog i kursen och jobbade med frågor som genus, självkänsla, våld inom familjen och projektstartande. Numera är de självständiga och har startat småföretagsprojekt som produktion av naturellt shampoo och honung samt virkade handväskor. Man serverade oss otroligt goda, typiskt guatemaltekiska tacos, ett smakprov från menyn av den nya bykiosken som snart skulle invigas, ett initiativ ledd endast av kvinnorna. Budskapet vi får förmedlat är att man har lyckats åstadkomma mycket trots avsaknad av formell skolutbildning. Kvinnorna har fått större kunskap och valmöjligheter och en del har även valt att studera vidare för att ta examen. Deras erfarenhet består i att de trots fattigdom och utan statens hjälp har utvecklats med redskapen som de fick genom utbildningen och tagit situationen i egna händer. Alla är överens om betydelsen av stödet från CIEP/ Nuestra Voz; det har gett dem ökad kunskap, styrka och solidaritetskänsla som de nu för vidare till 8 utsatta kommuner i Guatemala.

CIEP inrättade nyligen en skola i Petén för att ge behörighet i maskinskrivning, vilken krävs för att få en grundskoleexamen i Guatemala. Privata skolor och institut tar oftast överpriser i dessa kurser och det innebär att många familjer inte ha råd och elever inte kan få ut sina grundskolebetyg. CIEPs koordinator för Petén, Bernabé Salazar, följde med oss på nästa besök av Escuela de Mecanografía/ Santa Elena. Eftersom det oftast är flickor som blir lidande när familjens resurser för att betala skolan inte räcker till, försöker CIEP att behålla flickorna bakom skolbänken för att uppmuntra dem att ta examen. Rektor och lärarinna Odilia Leiva förklarar även svårigheterna för flickor/kvinnor i området som är mycket machista. Hon planerar öpppna ett härbärge för misshandlade kvinnor. Systemet skyddar inte kvinnorna som oftast, efter att de har gjort anmälan hos polisen, tvingas gå tillbaks till förövrarna -sina äkta män. Detta hindrar dem givetvis från att göra så i första taget. Många kvinnor är rädda för att organisera sig och tala fritt p.g.a. repressalier från männen.

Därefter fortsatte vi vår resa genom Petén med Bernabé för att nå de två avlägsna kommunerna La Laguna och Vera Paz. Samarbetet har pågått i 3 respektive 2 år. Här beskriver man situationen som förbättrad när det gäller en viss uppnådd medvetenhet gällande frågorna, men det härskar fortfarande mycket ignorans och man är överens om att det behövs utbildning och kompetensutveckling. I båda kommunerna möts vi av blandade grupper av kvinnor och män, där tyvärr männen fortfarande dominerar diskusionen om kommunens och kvinnornas behov.

Gruppledaren DoñaYolanda från La Laguna betonar arbetet med att stärka kvinnors självkänsla; att inte vara rädd att säga ”fel”och inte skylla på huvudvärk när helt andra saker sker inombords. Fler kvinnor blandar sig nu i diskussionen och nästan försvarar sig genom att påpeka att förbättra kvinnans ställning är en process som tar tid och inte händer över en natt. Kvinnorna upplever att de först måste förhandla med männen och familjen för att överhuvudtaget kunna delta i kurserna, förutsatt att de fortsätter sköta sina sysslor och förpliktelser hemma. Men man ser en bättre framtid för döttrarna som redan nu deltar, eftersom utbildningen kommer att ge dem större valmöjligheter och kunskap att ställa krav. Även här märktes solidariteten, man talar inte bara om sig själv och den egna familjen utan Yolanda berättar t.ex. att hon åkte till huvudstaden för att tala för hela sin by. Hon krävde att se var skatterna gick som betalades regelbundet.

I Vera Paz är befolkningen maya Achi´och vi kommunicerade med gruppen genom borgmästaren som tolkade. De verkade mycket väl organiserade som kommun och det deltog många kvinnor och barn i mötet. Även här konstaterades att det är tidigt i processen, men att ”frön har planterats”. Det är uppenbart att mycket arbete kvarstår. Få kvinnor vågade tala fritt fastän bormästarens uppmuntran vid vårt besök. Kommunen är mycket fattig och har satt upp en social agenda. Kvinnorna visade intresse att starta tillverkningen av traditionell klädsel, de s.k. huipiles innan all den kunskapen går förlorad. När vi frågade en grupp unga kvinnor om deras framtid och personliga önskemål svarade alla bestämt: ”utbildning”. Att kunna läsa och skriva, känna till sina rättigheter och plikter i samhället för att kunna delta som en medborgare sågs som viktigast för att verkligt kunna börja utvecklas och förändra sin situation.

Männen betonade att jämställdhet inte strider mot mayakulturen utan var en placerad fördom som oftast används mot ursprungsbefolkningar som utgör drygt hälften av Guatemalas befolkning.

Izabal

Nästa region som skulle besökas var Izabal och vi möttes av representanterna från Asociación de Mujeres Nuevo Amanecer Un Rayo de Esperanza para Familias Unidas NAREFU, Los Amates. Organisationen fick legal status 2001 och kontoret är prydd med kvinno- och människorättsaffischer och egenhändigt gjorda kreationer inför Internationella Kvinnodagen.

NAREFU har varit verksam länge i området och koordinator Doña Tita berättar att hon har arbetat 24 år med de här frågorna. I NAREFU ingår 18 kvinnogrupper och 9 nya har fortfarande inte kunnat besökas p.g.a brist på resurser. Man jobbar bl.a. med stöd till utsatta kvinnor, produktiva projekt och yrkesutbildningar, HIV/AIDS och familjeplanering. Kvinnorna i NAREFU arbetar mycket aktivt med att pressa lokala myndigheter att bygga sjukhus eller sjukstuga, eftersom kvinnor fortfarande dör av komplikationer vid födseln och i barnsäng. Man framhäver också reproduktiva rättighter samt acceptansen och tillgången på preventivmedel. Doña Tita betonar just betydelsen av att arbeta med ”mansfrågor”, som hon kallar det. Många resultat har uppnåtts genom att integrera männen i kvinnornas kamp. Att mannen skapar en ny identitet som fördömer kontroll över och våld mot kvinnan, hjälper och stödjer henne i och utanför hemmet, samt efterfrågar en stark kvinna som arbetar och deltar enligt sina egna önskemål. Medlemmarna nickar instämmande och försäkrar att arbetet görs med starkt stöd från deras män. Alla har genomgått kompetenskursen med CIEP/ Nuestar Voz och att emancipationsnivån är mycket hög här visar sig både i ord och i handling.

Vi fick tillfälle att besöka två av grupperna som ingår i NAREFU, Grupo Amates och Finca Yuma. Det finns en interessant och markant skillnad mellan de två grupperna gällande kvinnornas identitet och självkänsla som tydligt avspeglar tiden som verksamheten har bedrivits. Båda grupperna leds av Doña Clementina och Doña Margarita. Den första gruppen som vi träffade är relativt ny, med ett organiserat samarbete som har pågått i 2-3 år, och består av 30 kvinnor som försöker att träffas var 8:e dag för att diskutera teman som självkänsla, genus, intrafamiliärt våld, jämställdhet, jämlikhet, HIV/AIDS samt kommunal organisation och delaktighet. Problemet är återigen resurserna för att hålla gruppen igång. En annan utmaning har varit att engagera och integrera den äldre generationens kvinnor som ibland är av uppfattningen att det är för sent för deras del och att de inte kan bidra med något. Doña Clemen, som hon kallas, är expert på att sprida optimism och ”lyfta” kvinnnor och brukar framhäva att de faktiskt har ett helt liv fyllt med erfarenheter! Fastän de kanske inte kommer att lära sig att läsa eller skriva besitter de oändligt mycket kunskap som är värdefull för den yngre generationen.

Yuma har varit verksam i 9 år och är de två ledarnas egen grupp i bananplantagen där de bor och arbetar. Vi begav oss dit på kvällen och spenderade två dagar med dem i plantagen. Det finns numera mycket positiv anda i gruppen fastän livs- och arbetsförhållanden i en DelMonte plantage är allt ifrån uppmuntrande. Men Yuma-kvinnorna reagerade på de orättvisa förhhållanden och började organisera sig. Budskapet som förs fram är lära, förändra, dela med sig och stödja. Yuma är en av de äldsta grupperna och mogen för helt andra diskussioner, som sex- och samlevnadsfrågor, äktenskapsterapi och kvinnans frigörelse. Kvinnorna är självsäkra, frispråkiga och mycket medvetna. Förtryck och våld inom familjen tolereras inte längre och alla delar med sig av sina personliga erfarenheter. Vi fick också tillfälle att träffa männnen som berättar om hur de hånskrattades åt för att de gjorde ”omanliga sysslor” och för att de var för ”mjuka” mot sina kvinnor. Vi upplevde att det finns familjerelationer här som är mycket goda; jämlika, harmoniska förhållanden med delat ansvar av barn och hem. Vi blev lyriska när vi tänkte på att Guatemala skulle kunna utvecklas till att se ut så och inser samtidigt att investeringen som har gjorts här i utbildning genom CIEP/ Nuestra Voz så tydligt ger avkastning.

Alta/ BajaVerapaz

Därefter växlade vi klimatzon och begav oss från tropisk hetta mot dimmbergen i Coban, där vi mötte upp med Mary Cruz från CIEP Guatemala City. Här skulle vi sammanträda med kvinnorna från Asociación de Mujeres Semillas para el Futuro, ASOMUSEF, Santa Cruz och koordinator i Verapazes, Doña Rosario. Kvinnorna kommer från byar bestående av mayafolket Poqomchi och man hjälptes åt att översätta i de fallen där kvinnorna talade lite eller ingen spanska.

Kvinnornas erfarenheter kan sammanfattas med att de har förvärvt kunskap i ämnen som de visste inget om tidigare: vilka rättigheter har jag i samhället, vad är ”normalt” att tolerera i ett äktenskap, vem kan jag vända mig till om jag blir misshandlad, vilka möjligheter finns för att utvecklas, förverkliga sig själv och delta i politiken mm. Kunskapen har gett dem styrka och handlingskraft samt viljan att påverka och förändra sin vardag. Kvinnorna upplever diskriminering i dubbel bemärkelse, för att de är kvinnor och för att de tillhör mayabefolkningen. I början fanns både rädsla för att delta i organisationer samt säga sin mening. De blev skrattade åt med resonemanget att de bara förlorar sin tid och inkomst i dessa aktiviteter. Männen hänvisade istället till allt jobb de har att sköta hemma. Många tar upp männens alkoholproblem och det förbundna våldet mot familjen. Det har krävts mycket arbete att förena familjen kring dessa frågor och få stöd till att fortsätta utan monetär kompensation.

Doña Rosario fick utbildning genom CIEP för 7-8 år sen och startade gruppen med endast 5 kvinnor som nu består av drygt 40. Hon påpekar att det finns flera kommuner som hon inte kan besöka och stödja p.g.a. att det inte finns resurser för mobilisering, eftersom många av byarna där det finns interesserade kvinnogrupper ligger mycket avlägset, med bristande infrastruktur och transportmöjlighter. En stor önskan uttryckt av kvinnorna är att inrätta ett kontor i Santa Cruz och börja med produktiva projekt (t.ex. traditionella hantverk) för kvinnor i byarna. Man nämner också att kvinnor behöver en plats dit de kan vända sig för att få kostnadsfri juridisk hjälp, t.ex. i fall av misshandel eller för att få igenom en skiljsmässa.

Efter mötets slut berättade Doña Rosario att man väntade oss i ännu ett hus i ett närliggande samhälle, där både kvinnor och män hade samlats från mycket långt för att få möjlighet att träffa oss och komma till tals. Det var medlemmar i UNICAM-V, TacTic som CIEP arbetade med under tiden av undertecknandet av fredsavtalet. En del medlemmar fick utbildning genom CIEP för 6 år sedan men tappade kontakt p.g.a. det geografiska avståndet och de knappa resurserna att mobilisera sig. Organisationen är från början en bondeorganisation som kräver lika rättigheter för ursprungsbefolkningen, men jobbar även med jämställdhetsfrågor och lokal utveckling. De uppemot 50-60 personer som hade rest hit var mycket bekymrade över läget i Guatemala och den ökande fattigdomen. De efterlyser utbildning och samarbete för att starta projekt i sina byar. Blanca Estella från organisationens styrelse önskar se fler kvinnor i politiken och hoppas på ett samarbete med CIEP i framtiden för att stärka kvinnorna i deras samarbetskommuner.

Chimaltenango

För 4-5 år sedan började CIEPs samarbete med Asociación de Desarollo Indigena Feminina en el Esfuerzo, ADIFE, Tecpan, som vi härnäst skulle besöka. Både Mary Cruz och Victor följde med mig på denna mycket givande dock skakiga resa på grusväg genom bergen i Chimaltenango.

Vi möttes av Doña Francisca som koordinerar verksamheten här i byn som är Kaqchikel. Hon berättade hur hon tillsammans med andra kvinnor började fundera över hur de skulle kunna förbättra sin situation som kvinnor och hur de kunde kräva sina rättigheter. De valde att kontakta CIEP och fick orientation, utbildning och kompetens. De förklarar hur de såg sig själv transformerade; från att känna att man inte duger till något till att uppleva att man är värdeful, och att man kan. Innan fick kvinnorna aldrig lämna byn för sina män och kvinnornas roll begränsades till att gifta sig och föda barn. Möjlighet att gå i skolan fanns ej för flickorna. Idag är de mycket stolta över den förändring de redan har åstadkommit:”Männen är glada för oss och stödjer våra aktiviteter. Våra åsikter väger något nu och det har skapat ett ökat förtroende mellan makarna och minskat våldet.”

Kinnorna driver småskaliga produktiva projekt som mango-, coco- och svampodlingar, medicinplantor och hantverk, och säljer varorna på marknaderna i regionen. Doña Celestina informerar att det finns 35 aktiva kvinnor i gruppen och att de har jobbat med nyckelteman som tidigare nämnts: genus, självkänsla, racism, våld, kapitalism, solidaritet, medborgardeltagande, ekonomisk utveckling, konservation mm. Hon betonar att många kvinnor har uttryckt att de vill veta mer om familjeplanering, något som skulle ha varit omöjligt för bara några år sedan. ”Vi har insett vårt värde, lärt oss mycket och är ej rädda eller blyga att säga vår mening. Vi är inte slavar i våra egna hem längre”, säger hon och tar fram en av affischerna som kvinnorna ritade tillsammans under utbildningen. Det bör tilläggas att de flesta kvinnor i gruppen är analfabeter; undantaget är 2 kvinnor som valde att vidareutbilda sig till lärarinnor. Efter visningen av bl.a. svampodlingen var vi positivt överraskade hur mycket initiativförmågan och entrpreneurship har ökat bland kvinnorna. Vi bedömer att CIEPs arbete definitivt har börjat ge resultat men samtidigt inser vi också betydelsen av att fortsätta arbetet. När vi tog avsked vädjade kvinnorna om fler besök, fortsatt utbildning och stöd för att förverkliga drömmen om ett bättre liv. Vi fick lova att inte glömma.

Därefter fortsatte vi till en annan by och kvinnogrupp i området, IXIMCHÉ, San Carlos. Doña Antonia och hennes grupp hade lagat en fantastisk Kaqchikel Maya festmåltid för att välkommna oss lagom till lunch. Doña Antonia är numera lärarinna i läs-och skrivkunnighet och föreståndare för en grupp av 30 kvinnor som började organisera sig redan 1998. De sökte kontakt med CIEP/ Nuestra Voz och arbetade i workshop. Gruppen var mycket aktiv och satte press på kommunen att förbättra deras levnadsvillkor. De drev frågor som tillgång på rinnande vatten, utbildning och hälsovård. Vid flera tillfällen blev kvinnor ur gruppen hotade och repressalierna kulminerade i att en kvinna försvann, vilket gjorde att gruppen officiellt upplöstes ett tag. Idag finns det bättre förutsättningar att fortsätta genom stöd och solidaritet från olika håll. Vi lägger märke till de många unga mödrar som har kommit för att delta i gruppmötet, av vilka majoriteten inte talar spanska. Doña Antonia förklarar att förändringen börjar i hemmet för att sedan sprida sig till olika nivåer i samhället. Hon framhäver också de ungas roll i processen. På plats, instämmande, fanns även unge Marcelo, representant från CONIC, Coordinación Indigena Campesino, vilka stödjer kvinnornas kamp och själva har börjat med en kvinnogrupp. Han talar om jämlikhet och jämställdhet och betonar den svåra situationen som mayabönderna befinner sig i samt om hur mycket han respekterar kvinnorna för att inte låta sig tystas ner, med den diskriminering mot kvinnor och mayabefolkningen som råder i Guatemala .

Santa Rosa

Sista gruppen som vi skulle besöka var Comité de Apoyo Comunitario, Santa Rosa.

Både Mary Cruz, Victor och Teresa ville ackompanjera mig, eftersom kommunen är så svårt att nå och de gärna ville återse gruppen. Samarbetet med CIEP/ Nuestra Voz har redan pågått i 6-7 år men det krävs tid, färdmedel och resurser för att göra de behövande, regelbundna besöken. Kommunen präglas av avskiljdhet och fattigdom. Bergsområdet har mycket svåra väderbetingelser, där en tornadoliknande storm kan förstöra all skörd och även byggnader i byn. Vi såg att skolan fortfarande inte har ett tak sedan förra stormen. Man talar om att försöka vara positiv och utnyttja den kapacitet som redan finns för att starta ett projekt som skulle hjälpa att livnära sig. Vår koordinator Doña Nati har varit med alla 7 åren och berättar att hon har 11 barn som hon önskar en bättre framtid för. Hennes flickor deltar i workshopen och kvinnorna är stolta att beteendemönstret har börjat ändras hos de unga. Gruppen och kompetensutbildningen började med 10 kvinnor en gång per månad, och har nu stigit till 16. Mer än hälften av kvinnorna har varit med regelbundet i alla år, medan 4 kvinnor har haft mera aktiva respektive passiva tider, med förklaringen att de sökte jobb utanför sin hemby för att kunna generera inkomst till familjen. Kvinnorna pratar mycket politik och diskuterar den nya, socialistisk-inriktade regeringen som tillträtt och utlovat ett nytt, förändrat Guatemala. Gruppen har många starka kvinnor som talar om allt som berör dem, fastän män kommer och går genom den trånga passagen som leder till köket där vi sitter tätt i en cirkel. Den sista kvinnogruppen blev inget undantag i att bekräfta vad andra kvinnor har sagt tidigare; Kunskap ger oss makt att förändra.

DEL 3- ORGANISATIONSANALYS

CIEP (Central Office)

18 Avenida 8-12, Zona 11, Colonia Miraflores

Ciudad de Guatemala

Telefax: (502) 2474-3954

E-mail: ciep@guate.net.gt

Organisationsanalysen tar upp grundläggande delar i en organisations arbete och metoden vi använder bygger på 6 specifika områden:

1. Idé

CIEP arbetar för social och ekonomisk rättvisa, jämställdhet, mångfald och utveckling av det civila samhället. Deras utformade program syftar till att stärka och öka inflytande av individuell och kollektiv kapacitet, people’s organizations, grupper och institutioner för att åstadkomma en strukturell förändring på lokal, regional och nationell nivå. CIEPs motto är: ”Demokrati innebär att var och en har grundläggande mänskliga rättigheter, och även att var och en har skyldighet att respektera alla andras grundläggande mänskliga rättigheter”.

2. Struktur

På följande sätt fördelas ansvar och arbetsuppgifter inom CIEP: Styrelsen utgörs av 2 kvinnor och 2 män; Victor Cristales (ordförande), Beatriz Bardales (vice-ordförande) Lisseth Pérez (kassör) och Pedro Beltrán (valberedning). Organisationens revisor är Maria del Socorro Tzoc. Victor Cristales är verksamhetschef, Lisseth Peréz är organisationens programkoordinator och Pedro Beltrán är administratör och ansvarig för Centro de documentación. Mary Cruz Pérez och Beatriz Bardales är organisationens utbildare. Utbildningskoordinator i Petén är Bernabé Salazar och rektor för La Academia de Mecanografía är Odilia Leiva. CIEP håller årsmöten med sina medlemmar.

3. Verksamhet och Relevans

CIEPs arbete går i linje med fred, säkerhet och uppbyggandet av demokratin och har implementerad varje enskilt projekt med betoning på mänskliga rättigheter i en demokrati och möjligheten att utöva dessa rättigheter. Verksamheten och aktiviteterna består av utbildning och stöd (workshop, konsultarbete, research) för att främja och väcka folks medvetenhet när det gäller socio-ekonomisk rättvisa, jämställdhet och interkulturell acceptans. Vidare ingår befrämjande av medborgardeltagande, demokrati och lobbying. CIEP driver en skola för maskinskrivning i Petén. Verksamheten planeras, beslutas och organiseras gemensamt och arbetsmetoderna utvärderas. Organisationen jobbar ständigt med hur de på bästa sätt kan arbeta för överensstämmelse med organisationens idé. Aktiviteterna (kurser, workshop) sker på målgruppens egen begäran. Vi bedömer deras arbete som mycket effektivt och relevant.

4. Kompetens

CIEP fick legal status i Guatemala 1997och har sedan år 2000 jobbat i 18 av de 22 provinser i Guatemala och koncentrerat arbetet till regionerna Guatemala, Alta/Baja Verapaz och Petén, där det finns regionalkontor. CIEPs styrelse och anställda har den kompetens som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter. Teamet består av utbildare/instruktörer som har mellan 3-10 års erfarenhet på områdena där kompetensutbildning ges och man använder sig av en metod baserad på jämlik, horisontell lärometod som har visat sig vara mycket effektiv just i områden med analfabetism. Målgruppen ses och tas vara på som en kompetens istället för att betraktas som endast mottagare. Bland medlemmarna finns organisationens målgrupp representerade (ex. kvinnor, mayabefolkning). CIEPs team är högutbildad.

5. System och finansiering

Organisationens ekonomi redovisas och alla inkomster och utgifter bokförs. Det sker ekonomisk uppföljning och kontroll av projekten, vilket krävs för att uppfylla kraven med internationella donatorer. Finansieringen av tidigare verksamhet har skett med anslag från främst internationella donatorer. Mellan 2006-2007 erhölls finansiering från Oxfam International, Amicus Foundation Canada, Fundación Moriha samt holländska Cordai. Organisationens verksamhet finansieras således från olika håll och medlemmarna har kunskap kring hur man söker finansiering. Resurserna är knappa men realistiska i förhållande till projektanslagen. Alla utbildare jobbar på volontär basis.

6. Relation till medlemmarna och omvärlden

Medlemmarna är mycket nöjda med organisationens verksamhet och man håller årsmöte för att hålla medlemmarna väl informerade om verksamheten. Deltagande uppmuntras i organisationen CIEP. Medlemmarna har nära kontakt till varandra och genomför gärna aktiviteter tillsammans. Myndigheter, institutioner och oganisationer som CIEP arbetar med har ett stort förtroende för dem och CIEP är delaktig i många nätverk. Anseendet är högt bland olika sektorer, både i staden och på landsbygden. Organisationen är välkänd där de verkar och har skaffat sig ett högt rykte bland internationella organisationer.

DEL 4- SAMMANSTÄLLNING OCH SLUTSATSER

Kvinnors situation och behov

Förstudien bekräftar faktum att Guatemala fortfarande präglas av djupa sociala orättvisor, utbredd fattigdom och härskande machismo. Dessutom har implementeringen av neoliberal politik av den förra regeringen resulterad i ökad ojämlikhet och en s.k. feminization av fattigdomen. Många upplever att situationen har blivit värre fastän vad fredsavtalet utlovade. Kvinnor diskrimineras på alla nivåer i samhället och upplever ett ekonomiskt och politiskt utanförskap. Rätten att bestämma över sina egna liv betonas gång på gång i ett samhälle där traditionella könsroller och normer står i vägen för många kvinnor att delta. Ursprungsbefolkningskvinnor känner sig speciellt utsatta. Men grundtanken som har förts fram av kvinnorna är att kunskap ger makt att förändra och det är tydligt att fler och fler kvinnor ansluter sig till denna kamp, trots begränsade resurser och möjligheter till mobilisering. Kvinnorna i samarbetsorganisationerna känner att det finns ett starkt behov att fortsätta arbetet för att kunna ges möjligheten att förändra och påverka. De betonar solidariteten och den positiva kedjereaktionen; att det inte endast rör sig om deras eget liv och deras familj utan att man vill vara med att skapa bättre livsförutsättningar för medmänniskorna. Oron är dock uppenbar när det gäller resurserna som kan riskera det kontinuerliga arbetet som krävs. Projektet skulle kunna möjliggöra att fler kvinnor utbildas och tränas till ledare för att sedan sprida kunskapen vidare.

Sammanfattningsvist betonas följande behov för att stärka kvinnans ställning i samhället:

▪ god hälso- och näringsstatus

▪ utbildning och kompetens för att uppnå sina ställda mål

▪ ekonomisk utveckling: att utveckla ekonomisk och produktiv kapacitet,

kommersialisering av produkter, att underlätta låntagande

▪ äganderätten till jord/mark och sin bostad

▪ bekämpa våldet mot kvinnorna: att kunna tänka och säga vad man vill utan att vara

rädd för förödmjukande och misshandel, kidnappning, våldtäkt och mord

▪ lika arbetsrättigheter: att ha samma möjligheter och rättvis lön för sitt arbete

▪ juridisk jämlikhet: lagen skyddar min rätt som kvinna och i mitt språk

▪ institutionella mekanismer som stärker kvinnans status

▪ socio-politisk deltagande: att delta i det politiska beslutsfattandet i min kommun

Kapacitet

Genom arbetet med att skapa medvetenhet om frågor gällande jämställdhet, socio-ekonomisk rättvisa, demokrati och utveckling har CIEP utan tvekan gjort framgång med att stärka deltagande och organisering i områden de har jobbat i. Deras utbildningar och workshops har en viktig betydelse i utvecklingen och uppbyggandet av ett nytt Guatemala som respekterar och inte är rädd för att kräva.

Fler kvinnor inkluderar sig i organisationer, engagerar sig i den lokala politiken och har börjat kräva sina rättigheter både i hemmet och i det civila samhället. Det finns ett tydligt samband mellan tiden verksamheten har bedrivits och resultat i form av empowerment.

Å andra sidan är det oförnekligt att fortsatt arbete krävs, dels i kommuner där processen påbörjats, dels i andra departement dit verksamheten kontinuerligt måste spridas för att garantera resultat på lokal, regional och nationell nivå. Under förstudien har det framkommit att det finns både behov, vilja och kapacitet men att resurserna är knappa, rentav obefintliga i många fall. Vi måste konstatera att det har gjorts en otrolig planering för att få resurserna att räcka till det som redan har åstadkommits.

CIEP har mycket potential att verkställa projektet som vi söker finansiering för. De kan uppvisa resultat genom projekten som redan verkställts med framgång och vi får även bekräftelse i kvinnorna som vi har intervjuat. De lokala förutsättningarna för att lyckas med detta utvecklingsarbete bedöms som mycket goda eftersom kontaknät finns med lokala kvinnogrupper och organisationer som har kapacitet att driva kvinnorättighetsfrågor samt tidigare har jobbat med CIEP. Vidare visar erfarenheten att arbeta med projekt och internationella finansiärer även stor potential att samarbeta enligt riktlinjerna och kraven ställda av de svenska donatorerna. CIEP har således både kunskap, erfarenhet och djupt engagemang samtidigt som samarbetsorganisationerna visar respekt, förtroende och tacksamhet. CIEP var mycket hjälpsam med att förse oss med den information som vi kräver för förstudien och för att kunna samarbeta i detta projekt. Efter genomgått förstudie kan och vill vi bestyrka att CIEP är en respekterad och ansvarsfull organisation som har visat engagemang och operativ styrka sedan dess grundande. Vi på Guatemalanska Föreningen ser mycket fram emot ett samarbete med CIEP i detta projekt.

Därför behövs utvecklingssamarbetet

Mänskliga rättigheter är ett måste i en demokrati och kränkningar av mänskliga rättigheter är huvudorsaken till konflikt i länder med krig och inbördeskrig. Guatemala är inget undantag. Fredsavtalen medbringade många löften men inget verkligt innehåll, till följd av bristen på politisk vilja av regeringarna som styrde efter fredsavtalens undertecknande. Trots att det är regeringens skyldighet att säkerställa fred och säkerhet, är de styrande i länder som Guatemala oberörda av folkets lidande. Istället får människorna själva kämpa för att få utbildning och skapa egna organisationer och stödgrupper som försvarar deras intressen.

CIEP vill förse kvinnogrupperna och organisationerna som de samarbetar med resurser i form av kunskap och utbildning, för att bättre kunna ta en aktiv roll och kunna påverka förhållanden. Kvinnorna kommer att förses med de nödvändiga redskapen för att i framtiden kunna kräva sina rättigheter, organisera, planera samt även skapa egna workshops. CIEP säkerställer att alla som genomgått kursen är beredda att bygga vidare på vad de har lärt sig så att fler kvinnor kan gynnas av kunskapsöverföringen och processen effektiviseras.

Det innebär inte att män utesluts från projektet utan i varje av CIEPs workshops under detta projekt kommer specialkurser att ges, där kvinnorna lär män om problemen med bristande jämställdhet och de negativa följderna därav på samhället i helhet. Genom ökad kunskap om de rådande förhållandena kan män bryta sitt eget destruktiva beteende och påverka positivt. Detta lär också minska det könsbaserade våldet, som är ett stort problem i Guatemala. CIEP anser att om kvinnor och män är medvetna om problemet kan de arbeta tillsammans för en bättre framtid.

Dessutom är arbetet utvidgat till människorna ute i landets behövande departement, som tidigare haft mycket svårt att få sina röster hörda ända till huvudstaden. Från arbetsgrupper och workshops över hela landet kommer önskan att kunna delta i beslutstagandet, att skapa förslag som når fram till regionala och statliga myndigheter. Genom att definiera sina behov och gemensamma problem, och genom kunskap om jämställdhetens betydelse kan kvinnor ta upp kampen för sina rättigheter och en utjämning av skillnaderna mellan könen. När kvinnorna stärks, när de tar del av sina rättigheter och makten över sina liv kommer följaktligen även mäns roller och deras beteende att påverkas i folkets strävan mot ett mer rättvist och jämlikt Guatemala.